länge sen

det var länge sedan jag såg fram emot något

Annonser

Ökampen i cyberspace

Team Deeped – coolaste laget i cyberspace!

Ikväll börjar Ökampen, en tävling som äger rum på webben i sociala medier. Mitt lag heter Team Deeped och består av Kapten @deeped, Löjtnanterna @Nikkelin, @karinkomet och så jag då. Utöver det tävlar ytterligare tre lag som vi inte behöver prata om här :). Tävlingen startar idag klockan 18.00 och pågår till och med den 1 oktober. Då är det final på vackra Åland. 

Det ska också nämnas att jag aldrig träffat de som jag nu ska tävla med och emot. Vilket är både spännande och intressant. I och för sig så känns som om jag redan känner dem efter att ha följt de flesta av dem troget under de dryga två år jag twittrat men det ska bli riktigt kul att träffa dem på Åland nästa helg och faktiskt kolla att de finns på riktigt, inte bara virtuellt.  

Mannen bakom #okampen heter @matsadamczak och tävlingen går ut på att lösa olika uppdrag med hjälp av sociala nätverk. Till exempel kommer vi att få lösa rebusar, vilket kanske inte är min främsta gren. Så det är därför vi kommer att behöva experthjälp från  alla tänkbara håll. Er hjälp!

Följ tävlingen via @okampen samt Ökampen på Facebook. Ju fler som är med och hjälper till, desto roligare. 

PS. Jag som alltid sagt att jag saknar tävlingsinstinkt. Tjena! Jag är taggad till tusen! Både förväntansfull och nervös inför kvällens uppdrag. Jag vill ju vara en tillgång i laget.

Resfeber

Jag lider av svårartad resfeber! Ja, inte alltid. Men jag drabbas alltid av det i nära anslutning till att jag ska ut och resa. Tankar som, är det rätt datum, har jag biljetten med mig, är passet giltigt, är jag på rätt flygplats, har jag ÖVERHUVUDTAGET bokat en resa, rusar runt i huvudet. Crazy!

Och ändå är jag ganska resvan, som de flesta svenskar är, så jag tycker att det är onödigt att jag ska bli ressjuk varje gång jag ska någonstans. Gudskelov blir jag inte resfebrig av små helgtripper men så fort ett annat färdmedel än bil är involverat blir det besvärligt.

När jag började skriva det här inlägget skulle jag precis resa till Berlin. Som tur var den gången var jag inte ansvarig för resan överhuvudtaget. Det var andra som skulle skriva ut biljetterna, fixa och trixa. Och trot eller ej, resfebern uteblev! HURRA!

Så från och med nu har jag bokat min sista resa, det får någon annan göra från och med nu. Och få en betydligt trevligare reskamrat.

Om ni bara visste…

Stackars matta trimmer.

Stackars matta trimmer.

 …hur många halvfärdiga blogginlägg jag har. Oändligt många.

Ett handlar om min störda resfeber som drabbar mig så fort jag ska åka någonstans. Är det rätt datum, har jag biljetten med mig, är passet giltigt, är jag på rätt flygplats, har jag ÖVERHUVUDTAGET bokat en resa?

Ett annat handlar om att jag nyligen var i Berlin. Där somnade jag på en sightseeing buss och såg inte så mycket av stan. Men i rättvisans namn ska sägas att jag hade stigit upp klockan fyra på morgonen. Så det var liksom lite slut på bränslet där vid två-tiden.

Sen har vi det senaste som handlar om hur jag idkade ivrigt trädgårdsarbete igår eftermiddag. Så pass ivrigt att jag gjorde helt slut på vår stackars trimmer när det var tre meter kvar att trimma utmed terassen.

Skrivkramp

Jag  håller på med ett inlägg om snällhet som bara inte vill skrivas. Jag får inte till det! Bitterhet och dumhet  lägger sig i och krånglar till det. Men snart, mycket snart hoppas jag att jag rett ut vad som är vad och då blir det ketchupeffekt. 

Så medans jag väntar på att problemet ska upplösas ska jag ägna mig åt att dricka sommarens sista flaska med rosévin.

Glad helg!