Ruskigt munter blogg det här…

Läser igenom mina, ganska få, blogginlägg och noterar att det är inte så muntert alla gånger. Eller nästan aldrig faktiskt. Och det kanske det inte behöver vara heller, jag skriver oftast när jag måste skriva ur mig nått.

Ibland funderar jag på att fimpa bloggen. Men, nä. Den få leva lite till. Jag behöver den. Bara tanken på att den finns här får mig att tänka och formulera mig kring saker jag behöver bearbeta. Och det är inte det sämsta. Sen blir det inte alltid ett inlägg. Och om sanningen ska fram kanske det är bra så.

Annonser