Bröllopsdag

”Älskling, du vet att jag vill gifta mig med dig va?” sa han plötsligt. Solen lyste på oss från en klarblå Nyköpingshimmel och vi hade just ätit en god lunch vid vattnet.  

Fem minuter senare stod vi utanför guldsmedsaffären och spanade in ringar.

Sen kunde vi inte bestämma, var, när, hur eller med vilka. Vi var rörande eniga om att vi inte ville ha något stort så vi beslöt att det skulle ske i Sälens fjällkyra under vår skidresa i april.

Ingen utom våra närmaste och äldsta vänner visste något och de var utsedda att vara med som vittnen. Vi fixade med alla detaljer som ringar, kläder och brudbukett i lönndom. Inte ens ungarna visste, vi avslöjade ingenting förens vi satt i hallen samma morgon som vi skulle resa. De blev en aning paffa!

Lilla E som alltid sagt att hon skulle vara ”ärta” på bröllopet var salig! Grabbarna blev både rörda och glad, äntligen liksom. Vi hade ju ändå varit ihop i elva år.

Idag har vi varit gifta i sex år och kära i 17.