Klockan noll.tre.noll.noll…

…är melatoninet som högst i kroppen.

Detta kan man främst märka av att förmågan att skapa ångestfyllda scenarios är som på topp vid just denna tidpunkt. I Vargtimmen klappar hjärtat hårdare än under det tuffaste spinningpass och bröstkorgen känns som om att den, vilken sekund som helst, skulle sprängas inifrån av en ond alien. 

 

Inte ens den enklaste (arbets)uppgift verkar överkomlig vid denna tidpunkt. Allt är hopplöst. Inte hjälper det att gå upp och kissa heller. För så snart man lägger huvudet på kudden igen börjar tankarna snurra som en karusell på steroider.

Men, och här kommer ett tips, jag har hittat ett sätt som hjälper lite! Jag citerar Fader vår i huvudet, gång på gång, på gång. Vad man väljer att citera är så klart valfritt men för mig funkar en liten bön alldeles utmärkt. Oftast får den mig att fridfullt somna om. Cirka femton minuter innan väckarklockan ringer.