Prestationsångest

Jag tampas med prestationsångest. Ibland. Med, om inte med jämna mellanrum, så i alla fall mellanrum.

Jag vet aldrig vad det är som utlöser de här utbrotten av absolut-inget-självförtroende-alls. Om det vore hormonellt så skulle jag kunna förbereda mig mentalt. Men så enkelt ska det så klart inte vara.

Det brukar börja med att jag vaknar i vargatimmen, cirka klockan tre på morgonen, med lätt bultande hjärta. Helt oförklarligt. Sen följer en tid när allt jag gör är lite sämre än alla andra. Både hemma och på jobbet. Tårar, oftast i hemmet, är vanligt förekommande. Känslan av hopplöshet. Det är ingen idé liksom. Jag skulle lika gärna kunna var död, eller ja, inte död kanske, men ingen verkar ju uppskatta mig. INTE SOM JAG FÖRTJÄNAR i alla fall. Och inte levererar jag i närheten av vad som är acceptabelt heller för den delen.

Efter ett tag går det över. Jag vet bara aldrig när. Men jag VET att det går över. Det var jag aldrig säker på förut. Men nu är jag starkare och möjligen mer erfaren. Nu kan jag till och med iaktta mina egna reaktioner, lite utifrån. Jag vill inte påstå att det gör de här tillfällena mer uthärdliga, inte känslomässigt, men mentalt.

Annonser

2 thoughts on “Prestationsångest

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s